fredag 10 maj 2013

Ingrid och Rockisarna


Black Pepper
Jag heter Ingrid och äger några av de få Rocky Mountain hästar som finns i Sverige. Eftersom det här är första inlägget tänkte jag introducera rasen, mina hästar och mig litegrann.

Rocky Mountain är en ras som härstammar från USA. Rasförbundet bildades så sent som 1986, men rasens rötterna går tillbaka till slutet av 1800-talet. De som känner till rasen något får ofta en bild av en mörk häst med ljus man och svans på näthinnan. Silversvart är benämningen i Sverige; inom rasen brukar man säga “chocolate”. Det är inte alls den enda färgen, men dessa bilder visas ofta upp. Hästarna får vara mellan 147 – 163 cm höga och aldrig ha vita tecken over knä eller has förutom mindre tecken på huvudet. I det mesta har man strävat efter en “lagom” häst, inga gigantiska eller minimala rörelser eller storlek. Ursprunget i Kentuckys fattiga bergsområden har gjort det till en härdig ras, van att utstå mycket.
Jag leder in Pepper från hagen där han gick med stona.

Eftersom de är med i denna blog har de så klart en exta gångart – tölt – som de tävlas i USA. Man vill också ha mångsidiga hästar som klarar av en hinderbanan som mest påminner om trail, kan ridas barbacka, köras eller... Klasserna är många och speciella, åtråvärda, priser delas ut till individer med högst poäng sammanlagt inom visa kombinationer av grenar.

Det finns flera olika raser eller register för hästar som kommer från samma område – Kentucky Mountian Horse och Spotted Mountain Horse är de mest kända förutom Rockyn. De är ofta ganska lika och har samma gångarter. Kentucky Mountian har ett register för hästar som är lägre än de krav som gäller för Rockyn. Hästar med mera vitt än vad både Kentucky Mountain och Rocky förbundet tillåter kan registeras i Spotted Mountain Horse registret, det är ofta skäckar och sabinos med mycket tecken. Det är inte heller ovanligt att samma häst är dubbel eller trippelregisterad i de olika förbunden.

Pepper igen.
Det jag föll först för var varken färgen eller gångarten utan temperamentet. De är lugna och skräms inte av mycket men är tros det inte slö och sega att rida utan då finns det ofta mycket fart, vilja, känslighet och uthållighet En perfekt combination enligt mig. Att de också älskar att vara med människor är underbart – nuförtiden har jag det omvända problemet – att få ut hästarna ur stallet – de vill ofta stanna kvar och umgås istället för att gå ut  i hagen.

För närvarande har jag fyra Rockisar (och en föredetta travhäst). Mina första två Rockisar kom till Sverige i december 2011 från Kentucky, USA. Ett sto född 2009 – RPM’s Silver Persuasion (Percy)– och en hingst född 2006 – Black Pepper (Pepper). De är de första av rasen i Sverige. Under förra året reds Percy in och certifierades enligt raskrav så att hon kunde betäckas med min hingst. Förhoppningsvis föds därmed en Rocky i månadsskiftet juni/juli. MVR’s Bunny, född 2009, fick vänta lite innan hon flög till Europa och kom hem till mig – hon certifierades och betäcktes i USA och ankom i augusti 2012. 14 april nedkom hon med den första Rocky som fötts i Sverige, stofölet Ullekalvs Antea.
Percy och min son är kompisar. Han rider då och då på alla hästarna.

I övrigt finns det ytterligare två rockisar i Sverige – de bor turligt nog nära mig. Dessutom finns minst en Spotted Mountain Horse och två Kentucky Mountain hästar.

Själv fyller jag 32 i år, bor ännu inte på en gård, men har hästarna på en lösdrift inte långt hemifrån. Förutom mina hästar har jag ett heltidsjobb, en man och en 3, 5 årig son och ytterligare ett barn på gång. Samt en whippet och en katt. På något sätt får jag ihop vardagen (ibland undrar jag själv hur). Jag skriver ofta i min egen blogg på ullekalv.blogspot.se och både där och på min hemsida ullekalv.se finns mer information om Rockyn som ras och mina hästar.
Percy och jag förra sommaren när vi testade att rida i grimma.
MVR's Bunny

Ett par dagar efter Bunnys ankomst till Sverige.



Ullekalvs Antea cirka 2 veckor gammal
Min man och  Tea, mannen vill sällan vara med på bild så detta är ett av få undantag.

Calinka My, min travare som också får vara med på ett hörn då och då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar